Höj!
Jag är en ganska tystlåten igelkott. Min uppväxt var tyst och mina föräldrar var ordsnåla eller rättare sagt ordsparsamma. Vi använde bara orden för att förmedla
viktig information som "jag är hungrig" "jag är törstig" och "nu har jag ont i magen och önskar få bajsa". Men annars ägnade vi oss mest åt djupa tankar och funderingar på vår stund på jorden och den tid
som kommer därefter.
När jag sen kom ut i livet fann jag till min förvåning att inte alla hade samma inställning till pratandet. Munnen rörde sig på dem i en oändlig hastighet. Ut kom det inte bara ljud
utan hela ord, men långt efteråt, när de äntligen pratat färdigt ,kom jag underfund med att de inte berättat någonting.. Hur var detta möjligt? En massa ord men inga tankar och inga budskap. Man visste faktiskt inte
ens om den som babblat var hungrig, törstig eller behövde bajsa.
Jag blir sömnig av en massa prat. På dagarna är det inte bra, men nu somnar jag in varje kväll tack vare ett litet kassettband med en samling inspelade
pratmakare. Det är bättre än beroendeframkallande mediciner och andra konstgjorda produkter.
Vi lever i pratandets tid. Det pratas alldeles för mycket och de som pratar har de högsta lönerna och de finaste bilarna.
Förnuftiga idéer och tankar, som behöver ligga och gro, mals sönder och försvinner i deras öronbedövande ordbuller Därför ser det ut som det gör.
Jag har ett förslag. Min idé kommer
faktiskt från schackvärlden. Där har varje spelare en viss tid på sig för att tänka och flytta. Låt varje kotte få en liknande klocka med en viss tid tilldelad för prat, låt oss säga en halvtimme
om dagen. När tiden har gått ut får kotten inte säga mer den dagen. Pratmakarna skulle snabbt förbruka sin tid och vi tystlåtna skulle få komma till tals med våra mer genomtänkta idéer.
Er Gottfrid 2014-10-06